AngelicaSofieWallen

Vem är egentligen Angelica Wallén?
Jag tänkte lägga upp en liten text som beskriver mig som person.

Angelica sofie Wallén är mitt fullständiga namn, föddes den 19 oktober 1991 på södertälje sjukhus där jag har bott hela mitt liv tillsammans med min mamma och pappa som nu är skilda sen ca 10 år tillbaka och med mina två systrar, stora syster Veronica (som precis flyttat hemifrån) och lilla syster Moa. Hemma hos mamma bor också hunden Bebis och katten Timjan. Maja är min änglasyster som alltid finns med mig i hjärtat.

I grundskolan var jag en ganska tystlåten elev som gjorde det jag skulle. Högstadiet var en tuff period där sjukdom orskade problem med skolan men klarade mig ur grundskolan med medelbetyg. Jag valde att börja gymnasieprogrammet barn och fritid för jag har alltid varit stensäker på att det är människor som jag vill jobba med, bortsett från när jag var riktigt liten och ville bli delfinskötare. Under dem tre åren på gymnasiet hände något med mig, jag utvecklades enormt som människa. Jag blev trygg i mig själv och klarade så mycket mer än tidigare. Fick nya vänner, goa lärare och en helt klockren utbildning. Jag var duktig, en av dem som gick ut med bäst betyg i klassen, jag älskade att plugga rent utsagt. Efter studenten ville jag fortsätta plugga när jag ändå hade suget kvar så jag bestämde mig för att bli förskollärare och lärare i dem tidigare åldrarna. Jag kom in på högskolan och där går jag nu, allt går bra och det flyter på. Jag har lyckats bra även nu och det känns så otroligt skönt. Jag har klarat varenda tenta som vi har haft hittils, jag vill inte skryta för sådan är jag inte vilket jag återkommer till snart.

I början av september 2010 förändrades mitt liv positivt, jag träffade en människa som är så underbar att det inte finns ord nog för en rättvis beskrivning av honom. Andreas var underbaringens namn, jag har aldrig varit så kär som jag är, aldrig fått så mycket kärlek och omtanke som han ger mig. Ibland nyper jag mig själv i armen för att verkligen förstå att jag inte drömmer. En stor del av mina goda studieresultat ligger han bakom, han har peppat mig när det känts tungt och hopplöst, han är själv inne i pluggvärlden och har en helt annan förståelse för allt jag gör tillskillnad från andra som inte är insatta.

Jag tycker dock synd om honom när det gäller en sak. Han har en flickvän som har sjukt dåligt självförtroende när det gäller utseende. Inte när det gäller insidan, jag tycker faktiskt att jag är en ganska god människa som självklart gör misstag då och då. Ytan ska man inte bry sig om, men det gör man iallafall oavsett vad folk säger. Jag tycker att jag är alldelses för tjock, de är mitt största problem. Andreas älskar mig, han ger mig komplimanger varje dag så det är det ingen brist på men det spelar ingen roll för jag älskar inte mig själv, hur ska jag då tro att andra kan göra det? Jag vill ha bättre självförtroende för det tycker jag faktiskt att jag förtjänar på något konstigt vänster.


Jag har drömmar i livet. Jag vill flytta ihop med min älskling, jag vill få ett bra jobb efter utbildningen där jag trivs och där jag känner att jag gör nytta jag vill leva med Andreas, gifta mig och skaffa barn och bo i ett lugnt område där hela min familj kan känna sig trygga.


Jag är en lugn person som gärna är hemma och umgås med dem tycker om, festande är inte riktigt min grej längre. Jag tycker att humor är något som man inte kan leva utan och känslor det är jag en expert på att visa, skratt och gråt växlar mycket. Jag vill ta hand om andra människor och sätter gärna mig själv i andra hand (tyvärr). Jag känner ofta att jag inte räcker till, en klonad Angelica vore inte helt fel.

Jag älskar livet nästan jämt :D