Ajaj

Klockan 03.00 på måndagsmorgonen vaknade jag upp på soffan med världens värk och kramp i högersida om magen och nedåt underlivet. Jag kunde knappt resa mig upp men tänkte att jag var tvungen att ta mig till toaletten men värken bara stegrade och jag kunde inte sitta, inte stå och inte ligga. Andreas vaknade och hjälpte till att lägga mig på sängen. Jag har haft liknande smärtor förut som har gått över efter ungefär 40 minuter men efter att den här gången legat och skakat och hyperventilerat i över 60 minuter så kändes det som att jag borde lämna över mig till sjukvården.

Efter att ha ringt och väckt mamma kom hon och hämtade oss och körde mig till akuten. Jag har aldrig sett det så tomt på akuten som då men för mig var det bra, fick komma in i ett rum på en gång. Efter att ha tagit både kissprover och en massa blodprover i båda armarna så kom läkaren och frågade ut mig och kände och klämde. Den enorma smärtan gick över någongång i bilturen mot sjukhuset men hade känningar och ömhetskänslor kvar. Efter konstaterandet av att det inte verkade som om det var tarmarna eller graviditet vilket alla verkade tro förutom jag så fick jag en remiss till gynmottagningen.

Åkte hem och fick sova två timmar innan jag skulle ringa till gyn och tala om det som hänt. Dem hade inte fått någon remiss och hade ingen tid förs på onsdag eller erbjöd att komma upp på akuta mottagningen men talade om att jag skulle räkna med några timmar, så jag tog tiden på onsdag. Dem runt omkring tyckte de var skandal att dem inte fått remissen när doktorn sa att de var akut och tyckte även att jag skulle åka upp samma dag.

Så Veronica och Andreas körde upp mig till gynmottaningen på måndagen istället och där satt vi och väntade i tre timmar innan det var min tur. Väl där inne fick jag göra fler undersökningar och ultraljud där min läkare och överläkaren konstaterade att jag hade haft en cysta på ena äggstocken som spräckts och det var troligtvis där värken kom ifrån. Dem kunde på ultaljudet se att jag hade vätska i buken och runt livmodern och nu försöker kroppen ta upp den vätska vilket kan medföra obehagliga och ömma smärtor. Dem kunde inte svara på varför man får cystor men att vissa kvinnor får det ofta och vissa aldrig men om man en gång fått det så uppstår de oftast fler gånger vilket jag troligtvis har haft tidigare utan att veta om det. Men cystorna är ofarliga när dem försvinner av sig självt och det finns inte mycket att göra åt det men om det upprepas väldigt ofta så skulle man göra en utredning.

Det jag tycker är konstigt är att jag var på ungdomsmottagningen för bara två veckor sedan för besväret med oregelbunden mens men hon kände lite och sa att det inte alls var något konstigt men hon gjorde inget ultaljud då så troligtvis fanns cystan redan då...

Jaja det känns åtminstonde skönt att fått en förklaring till den extrema smärtan även om cystor låter lite skrämmande :)

Sånt e livet... Bara vila lite nu :)



Det är inte alltid helt enkelt inte

Jag letar och letar men minns inte vart jag har lagt den... Den har varit borta i några veckor och jag börjar sakna den på riktigt nu, jag önskar att det vore så lätt att det ända som behövs är att lyfta på en kudde, öppna ugnen eller leta bland dammtussarna och hux flux så ligger den där och bara väntar på att bli funnen. Tyvärr ser verkligheten inte ut som min drömvärld. kära motivation, var är du? Jag saknar dig så!