....
Jag är glad och lycklig, men något är fel, jag kan inte sätta ord på vad. Ena hjärnan mår bra och andra trycker ner mig med massa jobbiga tankar om allt och ingenting. Dödstankar, rädsla för döden som jag egentligen inte borde ha. Lev här och nu liksom men dem är där iallafall, jag får inte ångest, så långt går det inte men det tar på krafterna. Jag skulle behöva prata med Kristina igen, som jag alltid gjorde en gång i veckan innan lovet. Men sen tog det bara slut, men jag behöver det.
Alla pratar om vikt och bantning, just nu sitter mamma och mormor och pratar i vardagsrummet om olika bantningsmetoder och att dem verkligen vill gå ner i vikt, Pappa håller på med en bantningskur just nu, han får inte äta mat på 5 veckor bara dricka något flytande. Veronica gymmar som en galning och har jätte fin och slank kropp men tjatar ändå alltid om att hon är tjock, där står jag hennes lilla syster som väger nästan 10 kg mera än henne. Sofie mår dåligt över sin kropp, hon är ju super fin hon också. Och hon är mycket smalare än mig.
Jag väger nästan lika mycket som min egen mamma och hon är 22 år äldre än mig.
Jag orkar inte, jag vill inte vara ett fetto som jag alltid har varit, jag blev mobbad när jag var liten, det har satt sina spår, mitt självförtroende är så jävla kasst. Gör mig smal, jag vill träna, sluta äta så mycket men kan fan inget av det. Fick chansen att träna på nautilus, jag hade gym kort men jag kastade bara de i sjön, jag var där 2 gånger. Yes.
Jag vill bara duga, vara värdefull och trivas med mig själv.
Gråt i halsen nu, men jag förstår mig inte ens på att jag skriver om det här på bloggen, jag har inte pratat med någon alls om det nu men det är bara så skönt att skriva av sig saker. Till er som läser så vill jag bara säga förlåt för sånt här skit.
På måndag är det rommeresa, känns inte som att det ska bli kul ens fast jag längtade efter det så mycket för ett tag sen, kommer ändå inte ha någon att vara med. jag längtar till fredag då tar jag bort min tandställning, något positivt gällande utseendet.
Du har rätt i att alla pratar om det och är lite galna/besatta, men det är så samhället har blivit. Jag tror nog att nästan alla känner sig lite tjocka och vill banta oavsett hur smala dem är. Och det är inget fel att prata om det.
Du vet att jag väger mer än väldigt många av de vi gemensamt känner och jag tycker inte att man kan jämföra vikten på det sättet, då blir man bara deppig. Allas kroppar är olika och har olika förutsättningar (träningslära, haha) och det är klart att man väger olika mycket oavsett om man är smal eller inte. En som är smal kan väga mer än en som är lite tjockare. Det kan bero på väldigt mycket, kanske på hur tjockt skelettet är, hur mycket muskler man har och så vidare.
Jag själv har också tänk på det här med vikt jättemycket, som nog många har, och jag har kommit fram till att man inte ska bry sig så mycket om själva kilona. Utan man ska bry sig om hur man själv mår och hur man känner med sig själv. Jag kan inte börja tänka på att jag ska väga 10 kg mindre för då skulle jag inte må bra över det själv, jag skulle bara bli besatt av de där kilona. Mitt mål ska istället vara att känna att jag trivs med kroppen och mig istället för att tänka "Jag MÅSTE gå ner 10kg"
Och du ska inte vara så där över Romme! :) Hela klassen ställer upp, vi åker ju dit med varandra. Du och jag och några till ska ju på den där nybörjarskolan och sedan åker vi ju ihop med de andra! Gumman :)
Vi ses vid bussen imorgon! Ha en bäst dag // Tina :)
svara på frågan i bloggen ! svaret hjälper oss att välja vad man kan vinna i kommande tävling !
kram