AngelicaSofieWallen

Nu har jag tagit studenten. Den 9 juni blev en underbar dag med mycket känslor för min del. Dessa tre år har varit tre helt underbara år, år som har varit mycket givande och som har påverkat mig positivt. Jag kom från grundskolan som en tyst och halvsvag tjej men jag har vuxit som person enormt under denna tid. Jag är glad för det, och jag vill tacka alla som varit med och påverkat detta. Lärare, vänner och familjen. 3 år fyllda med trygghet, man kunde vara trött att vardagen såg likadan ut varje dag men samtidigt visste man att vardagen fanns där och rullade på som vanligt, rutinen fanns. 
Jag har gått hos Christina (skolans kurator) sen jag gick i 5:an på blombackaskolan i intervaller. Hon känner mig, hon vet allt om min hur mitt liv har sett ut, hon vet vad som alltid kommer finnas i min ryggsäck, och hon har hjälpt mig enormt mycket. Jag har många att tacka, jag vill också tacka mig själv
Jag har träffat min bästa vän under dessa år också, de betyder mer än de mesta.

Student dagen då?
Jo den såg ut såhär:
Dem flesta i klassen samlades hemma hos Nathalie där vi hade en liten champagnefrukost, de skrevs i mössor och i böcker och vi skålade lite i champagne. Sedan bar det av till skolan, där vi började med att fotograferas av fotografer från Tema skolfoto AB. Sedan samlades alla i klassrummet där Anders och Maggan pratade lite och vi kollade på bildspel, ett som Anders hade satt ihop och ett som jag klippt ihop (tror ni inte att jag glömde mitt usb minne?). Lunch stod näst på schemat, trevlig underhållning av lärarna och lite premieutdelningar osv. Maten var dock inge vidare alls :( synd men de gjorde ingenting.
    Sen sen sen gick marschen ner till amfiteatern där utspringet skulle ske, alla släktingar stod där i backen. En härlig känsla att springa fram på scenen tillsammans med klassen en sista gång Vi sjöng våran låt som vi hade bestämt, som tur var så hördes det inte så mycket, hihi.

Släkten tog emot mig och jag fick en massa "hänga runt halsen" prylar :D och mitt plakat var så gulligt, jag som liten med pippi peruken.
Flakåkningen genom stan var nästan höjdpunkten på hela dagen fyy faaaan vad det var roligt, sånt jag skulle vilja uppleva igen. Sista varvet på flaket så tog känslorna över och tårarna började rinna som en flod ner för kinden, haha usch det var föör sorligt :( Min faster hämtade mig med hennes cab och sen åkte vi ut till enhörna där restan av familia väntade.
Vi åt smörgåstårta och fikade med tårta och jag fick jätte fina presenter av alla, de kommer bilder på det senare.
Tack alla ni som kom och grattade mig, ni är guld värda (L)

På kvällen var det slutskiva vilket jag gärna kunde ha hoppat över :P nej men det var så himla mycket folk och därmed 200 grader varmt, det rann svett om folket, helt sjukt. Och sen var jag så trött med tanke på hur tidigt man hade gått upp (05.00).
Jag och kallio fick skjuss hem av hennes kompis, åkte hem lite tidigare än väntat vilket var skönt.


Nu går jag vidare i livet och som sagt, detta var
slutet på något bra, början på något bättre

 

Mer bilder kommer när jag lägger in mina egna bilder i datorn vilket kanske blir imorgon ;)