AngelicaSofieWallen

Sorg är något vi alla drabbas av någon gång i livet, vissa mer än andra. Världen är grymt orättvis, men de vet dem flesta av oss redan och tyvärr måste vi lära oss att leva med det vare sig vi vill eller inte. Min käre klasskamrat Norba Haddad blev mördad i somras av en psyksjuk man med väldigt stora problem, ja de förstår man ju att han hade om han var tvungen att ta en 16-årig flickas liv. Men nu tror ni säkert att jag ska skriva om psykvården och hur man ska behandla den här mannen men då tror ni fel, jag ska skriva om hur olika människor är med att hantera sorg och att ingen gör fel på något sätt bara för att en människa kanske inte gråter lika mycket som sina vänner, eller att man kanske inte mår bra fast man inte visar hur man känner eller inte vill tala om det som inträffat. Alla är olika, vi måste acceptera alla även sig själv, de är de som är så viktigt. Det är helt normalt att man känner: "Varför är jag såhär?", " Är jag konstig eftersom jag inte gråter", "ska jag aldrig sluta gråta?" Osv. När man inte mår bra pga. av olika stjäl så ser man ofta sina egna brister och man tvivlar ofta på sig själv i sådana tillfällen medan andra reagerar helt annorlunda och bara ser andras brister, och har ett tänkande som ser ut ungefär såhär: "Jag har rätt, och jag gör rätt, det är andra som gör fel" Men de båda alternativen har gemensamt är att båda människorna mår ganska dåligt och känner sig svaga inombords.

Alla hanterar sorg i sina egna takter, vissa fortare och andra långsammare inget är fel. Lika där så känner jag folk som kan säga till mig. "Går aldrig jag vidare? Alla andra har ju gjort de" medan dem som kanske inte tänker på det hemska som inträffat lika mycket kan känna tvärtom, "Är jag kall om jag inte mår jätte dåligt över de?" Bara dem tankarna gör att vi mår ännu sämre i själen, så det vi måste göra är att försöka respektera att vi är olika och framför allt acceptera att "Jag" är som jag är, det är inget fel på det. Låt dig själv att gråta om du behöver och kan de, det är ditt sätt att hantera sorgen i dig. Om du lever vidare utan att tänka så mycket på de som inträffat, fortsätt med de, det är inget fel och det är ditt sätt att hantera sorgen. I min klass går det ca: 29 elever, alla känner inte likadant och det är helt normalt, det vore mer konstigt om alla hade precis samma tankar och samma känslor. Vi ska vara glada att vi är olika. Vi kan stötta varandra i olika situationer och bara det är super bra. J